Piece of cake

Nu är vi framme! I mål! Nu har vi kommit fram till den förlovade staden! San Francisco!!
Vi har cyklat i den brantaste backen på hela resan. Här i stan. När det är trappor på trottoaren bredvid, och man inte kan stå för man riskerar att ramla bakåt, då vet man att det är brant. Johan tog i så mycket att han fick ont i käken. -Så brant alltså!
Vi kom alltså fram igår. På min födelsedag. Jippijajijajii! Men trots ännu ett år till på den tideräkning som är min ålder, känner vi oss nu unga igen. Vi bor på ett sunkigt ungdomshostel där toaletten inte fungerar i det ena badrummet och duschen är trasig i det andra. Där städningen sköts av någon trött 20åring som i utbyte får rabatt på boendet, dvs det är inte städat. Det är så man blir lite nostalgisk..

Nåväl. Än är inte äventyret slut, även om det känns lite tomt nu när man inte längre har ett stort mål för ögonen. Idag ska vi strosa på stan och leta upp sf's koolaste cykelaffärer, imorgon ska vi på konsert med lightning dust och på onsdag står baseball på dagordningen! -Gooo Giants!!Cyklarna ska inte heller få stå oanvända, för vi ska cykla till Muir woods och titta på redwoodträd inom kort. Det längtar jag till.
Hade hoppats på att få tillbringa en dag på stranden, men det är kallt här, gott folk, KALLT! Jag i min naivitet hade drömt om ett hett sf där man kan picknicka på stranden, att jag skulle få slappa i solen och tillslut skulle kunna börja läsa i min bok. Boken jag cyklat med upp och ner för berg i 2282 km. Men antagligen tar jag hem den oläst.

Det var nog allt för nu, inga världsomvälvande nyheter. Men så småningom kommer ett inlägg med lite statistik läggas upp för den som, liksom herrarna i detta sällskap, har en förkärlek för siffror och hårda fakta.

Fred, kärlek och förståelse! <3 br="">/ Marina

Beginning of the beginning of the end

Examensprovet a.k.a Carson Pass genomfördes med råg i rygg och kustvindar kastandes mot torso. Högsta passet på resan bjöd på en charmant nerförsbacke (nästan) hela vägen ner till San Francisco Bay och Vallejo där vi slog upp läger i vad vi tror är en förort till Mexico City. Cederträden har bytts ut mot palmer och gräset är krispigare än kex. På väg ner från passet hann vi bevittna en saftig bilolycka (obs. inte inblandade), men vi hjälpte till att plocka bort lite delar från vägen. Sen tog vi in på American River Bike trail, en fyra mil lång cykelbana svepandes genom böljande landskap. Lycksinnade tog vi in på ett motel i West Sacramento där 20% av invånarna lever under fattigdomsgränsen. Dagen bjöd på stadsvandring ,skottlossning och en jättestor kvinna som använde en uteliggare som sittdyna på hennes permobil. Cykeltotaltrippen står på 220 mil. Imorgon tänkte vi dra oss norröver igen till Napa Valley och kolla läget där sen rider vi in som tre nobla riddare in i staden höljd i dimma. Muir Woods, baseball, födelsedagsfirande, konserter och badande står listan.