Seger!

Kapitel 11: 100%

Måndag morgon, 60 km utanför Vancouver. Vi startar dagen med en varsin kopp rykande hett kaffe på en trottoarkant i förorten Mission och låter morgontrafiken tala för sig själv, vi är nära storstan. Solens strålar sken parallellt med vår åkriktning ända fram till stadens mitt och sjunde våningen på hotellet vi nu kallar hem. Vi häller i oss mat, alltså riktig mat och inte bara bröd och godis. Allt i stan där folk förstår sig på varför cyklar ska bestå av stål och inte aluminium eller kol, där hundarna är duktiga och har en egen sandstrand i stan, där sommarloven varar ända in i september och där solen går ner bakom skeppen i stilla havet. En av oss drömmer om cykla vidare till Alaska, en annan fantiserar om åka tillbaka till Sunshine Valley och vaska ur det sista ur svunna guldådror, en tredje undrar hur mycket han kan tänkas få för sin nygamla hoj. Efter nästan 120 mil med bara två regnskurar och blott två punkteringar kan vi konstatera framgång i vår lilla cykelsemester och tackar för oss för den här gången. Fler bilder kommer så fort vi har möjlighet att ladda upp, så håll utkik. Nu ska vi njuta av väl utfört arbete, fint väder, Vancouver B.C och bubbelpoolen på nionde våningen!

Kapitel 10: Flexibilitet

Ja sannerligen, för att kunna vara ute på en sån här resa bör man vara väl förberedd på att miljön ändras i allra högsta grad från dag till dag. 

Exempelvis, gårdagen bestod av att klättra upp 1000 höjdmeter till björnparken Manning Park i regn och sprucken väggren. En kilometer rätt upp i luften alltså. När vi vaknade imorse efter en iskall natt i tältet låg frosten skimrandes på tältduken och bara väntade på att smälta bort i morgonsolens första värmestrålar. Vi packade ihop våra grejer och plockade på oss alla kläder vi hade och började rulla neråt, långt långt. 1400 höjdmeter senare susade vi in i dagens slutmål i bara cykeltröja och shorts lagom svettiga och solkrämiga. Nypressade på magiska vyer, fint väder, bra vägar och nedförsbackar som verkade hålla på overkligt länge!

Vi befinner oss nu i staden Hope, så visst finns det hopp om att vi kommer att klara det. Värmen gör oss gott (och tydligen var det här den första Rambo-filmen spelades in) och vi kan nu nästan känna på doften att vi är nära kusten. Två dagar till sen går vi i mål i Vancouver där en skön och välförtjänt semester hägrar.

Följ oss!

Kapitel 9: Cromo 4130

Philip pallar persikor direkt från träden. Nils glassar i varje pool han kan hitta. Johan har ätit bröd med jordnötssmör till lunch i en vecka. Livet på the open highway är som en dröm. Tur att det finns fler stater i Nordamerika som vi kan centrifugera genom på cykelsadeln i framtiden. För nu är vi bara en Vätternrunda bort från Stilla havets skvalpande saltvattenvågor. Men först ska vi upp på trettonhundra höjdmeter igen genom björnparken Manning. Igår såg vi en stor skogsbrand uppe på ett berg. Det är snustorrt och superskönt.

Bilder

Kapitel 8: Paus!

Precis, med ömma kroppar och svettiga pannor tog vi på den sjunde dagen tillslut en paus. En vilodag helt utan cykling. Efter över sextio mils cykling på sex dagar, med dagsetapper på över femton mil och topphastigheter på 75 knyck så konstaterar vi att vi har tagit oss halvvägs. Det firar vi med att ta in på finhotell och riktigt ligga och gotta oss i teve, air-condition och godsaker. Superskönt.

Johan drog på sig resans första punktering igår, cykelmek som han är så tog det inte mer än att man hann vända sig om så var det fixat. Vi har hamnat i Vernon, British Columbia. Halvstor stad med miljoner ställen att äta ute på. Beläget i Okanagan-dalen där klipporna byts ut mot stora kullar, granarna mot majsfält, vinodlingar och golfbanor. Det är varmt, 30 grader och sol, vi slukar litervis med dryck om dagarna och är tacksamma att helgens regn och åskoväder verkar vara förbi och vi får ytterligare timmar att bättra på vår tjusiga bonnbränna. 

Cheers!

Kapitel 7: Gratis dusch

Kanadensare är som en hybrid mellan en svensk och en amerikan. De är vänliga och pratglada som amerikanarna, men bara en stund tills de bestämmer sig för att skyla sin öppenhet precis som en svensk. De gillar sitt land men skryter inte speciellt mycket om det. De gillar att cykla som vi svenskar, till och från och lite varstans och de älskar mtb. Det kryllar av downhillcyklar överallt. Människorna är cykelvana och håller snällt avståndet i trafiken och vi har alltid en generös väggren att smaska på. Men bilarna de kör är snudd på värre än amerikanarnas. Idealet är en sju meter lång "truck" och om man kan se över motorhuven när man står bredvid så behöver fjädringen höjas. Onödigt tycker vi och hävdar bestämt att stor bil är lika med liten snopp. Idag var första dagen som påminde om Vätternrundan 2012 dvs cykla i spöregn men vinden var med oss och till slut så kröp solen fram. Vi har trampat igenom fyra nationalparker so far, Banff, Yoho, Glacier och Revelstoke. Magnifika allihopa och idag såg vi två bald eagles. Klart slut från Sicamous.

Kapitel 6: City of Golden

En smal skogsväg ledde oss fram till Lake Louise. Skyltar överallt påminde oss om vilka djur som vandrar i skogarna. Vi har skådat bergsgetter och jättestora hjortar, men inga mygg än så länge och inte heller björn vilket känns ganska tryggt. När man cyklar igenom viltstängselportar så är det elmattor på marken med fullt av ström i. Så barfotalöpare undanbedes. Campingen i natt var inhägnad av elstängsel också, och nu snackar vi inte vanligt svenskt töntboskapsstängsel utan grizzlybjörnsstängsel Jurassic park style. Det kändes tryggt. Vi möter många glada cyklister här och varannan bil har en mountainbike på flaket. Idag har vi rullat ner 700 höjdmeter i medvind till den lilla staden Golden (90 km) men imorgon så blir det uppför igen. Vi har fortfarande otroligt bra väder och är väldigt tacksamma för det.

 Lake Louise och Philip i soluppgång

Blå prick symboliserar oss. Dryga fjärdedelen avklarad

Svar på kommentarer:

-Jonatan: Johan och Philip sover i samma tält (småtrångt) och Nils kånkar på ett eget (som är större;) Men det funkar gott!

-Per: finns ingen väg runt det, cykelbränna here I come!

Kapitel 5: Rockiga bergen

Uppe i bergen, dagarna är stekheta och nätterna kalla. Första cykeldagen till Canmore (113 km) gick galant och vi sov som stockar i tältet. Vyerna är helt otroliga och vädret är dunder. Nu dricker vi kaffe i Banff, enligt dom själva världens första nationalpark och Kanadas högst belägna stad. Idag cyklar vi till Lake Louise, typ 85 km. Googla för mer bilder!

Allt är lysande, ni borde hängt på!

Kapitel 4: Avresa

LReceptionen ringde mitt i natten och berättade att fyra stora paket fanns hos dom :)

En sista monstermåltid på Dennys och sen trampar vi upp i bergen. Väl mött!

Kapitel 3: Cykelkärlek

Calgary levererar! Efter två dagars leverne i staden har vi efter kontakt med flygbolaget fått reda på att cyklarna är på väg till oss i detta nu.

Hägringen väster om staden blir förhoppningsvis verklighet imorgon. Vädret håller i sig med molnfria dagar omkring trettiostrecket vad det verkar. Vi applåderar klimatet trots våra sönderbrända nackar. Nu undrar kanske någon vad mer vi har gjort än att ha vägrat köpt solkräm eftersom att vi redan har solkräm (på väg just nu i ett flygplan). Vi har burit cowboyhatt, promenerat i tusen mil, besökt en sjukt välsorterad cykelbutik, väntat på cyklarna, ätit jättegoda sockerfrukostar, gått i ett tunnelsystem som håller ihop hela centrum, väntat på cyklarna, tittat på hundar som simmar i floden, Nils har simmat i hotellpoolen, väntat på cyklarna, åkt buss, varit uppe i tv-tornet, väntat på cyklarna, ringt och frågat efter cyklarna och fått beskedet att cyklarna äntligen ska komma!

 Imorgon börjar vi cykla!

Kapitel 2: Calgary

Framme!

Jetlag'en håller oss vakna genom solnedgången. 

Lyckliga. Bagagelösa, men lyckliga.

British airways har släppt av oss i Calgary med blott endast handbagage. Cowboys säger howdy till oss. Vi äter pannkakor på Dennys mitt i natten. Det är gott. Klockan 0600 är vi klarvakna. Tänk om man var så här vaken varje svinotta. En präriehund stryker omkring i den olympiska parken. Bergen i horisonten levererar en fenomenal känsla. Det är dit vi ska. När nu cyklarna dyker upp?