Till regn var vi komna och till regn fick vi vända åter.

Säcken är knuten, cirkeln är sluten, refrängen är påtänkt!

7 länder avverkade och 120mil+ tillryggalagda. Nu är vi åter i Zürich där allt startade. Ögonblickligen när vi återkom till Schweiz, möttes vi av ihärdigt regn och kyla. Därför har alla våra kläder luktat sur disktrasa i två dagar nu. Lyckligtvis har vi nu bott två nätter hos Esther en warmshower-host i Zürich, som lät oss äckla ner hennes fina lägenhet med våra skitiga kläder.

Innan vi kom hit igen cyklade vi alltså från Italienska alperna ner till Milano och medelhavet. Där vi sedan cyklade oss via kusten genom Monaco, Nice, Cannes och till Marseille. Från Marseille tog vi nattåg upp till Schweiz. Där vi sedan cyklade en lov genom de nordöstra schweiziska alperna, genom Lichtenstein, Österrike, Tyskland och (norr om bodensjön) sedan tillbaka till Zürich.

Eins, Zwei, Drei!

Om vi ska plocka ut några guldkorn från resan. Kan jag nämna när vi träffade vår vingårdsman Cave på en vingård i södra Frankrike. Han drog historier om när Ingvar Kamprad besökt hans ägor (på franska) och tycktes gilla oss. Detta trots att vi insisterade på att ta vinsorterna i motsatt förfarande.

Eller när vi satt på ett tak i gamla stan i Marseille och såg solen gå ner över medelhavet, tillsammans med vår husvärd Guillume och hans dotter Gina.

Eller kanske då vi badade i Monaco med kristallklart vatten och len, slät stenstrand.

Det mesta har gått vår väg denna resa. Det är bara cyklarna som behöver service av Johan när vi kommer hem. Jessicas cykel har till exempel tappat 3 skruvar, som vi inte vetat var de kommit från. Våra kedjor har också rostat av allt regn i Schweiz, till den grad att vi blev tvugna att smörja in kedjorna med solkräm för att stävja gnisslandet.

Enkel slutsats från resan norr om alperna regnar det konstant. Söder om alperna är det konstant solsken.

Avslutningsvis tänkte vi stolpa upp det bästa och sämsta med respektive land i punktform.

Det bästa med:

Schweiz= att man kan tåget därifrån
Italien= Kaffet
Frankrike= Havet
Monaco= Yachtklubben
Lichtenstein= Alla äldre (dvs invånarna)
Österrike= Nedförsbackarna i Voralbergen
Tyskland= Att de tar maestro men inte visa

Det sämsta med:

Schweiz = Att en kaffe och en croissant kostade 150sek.
Italien = Att man måste krypa ut på alla fyra från toaletterna, för att få tvätta rent rumpenstumpen med en slang i allmänutrymmet.
Frankrike = Att Jonatan la handduken i en gammal spya på stranden.
Monaco = Skräcktunnlarna
Lichtenstein = Alla ryska fotbollshuliganer som trakasserade oss i Vaduz.
Österrike = Att folk snor ens backspeglar
Tyskland = Att man måste ha passerkort med kod för att bo i tält.

Nu var det slut för den här resan. Nästa gång cyklar vi i USA igen!

Boooom!

/Jonatan "Lagotto" Hjertton, Marina "Dachshund" Hjertton och Jessica "KattenAaronfavoriten" Kristoffersson

Kinky, sexy, filthy, piglet cycling-team!

"Undra var de tre spontana solskenscyklisterna håller hus?" Kanske du tänker. Jo i detta nu befinner vi oss på den franska rivieran, närmare bestämt i Nice. Hur hamnade vi här? Jo samma morgon som det var dags att lämna Milano satte vi oss vid frukostbordet och kollade var det var fint väder, stoppade sen ett finger i luften och cyklade dit det var medvind.

Saker som har hänt:
Vi har blivit inblandade i en riktig mordgåta; Vi har försvårat en utredning genom att vi flyttat en upphittad plånbok en mil och istället lagt den bredvid några nycklar. Vi är med största sannolikhet efterlysta av polisen och cyklade därför ca tre mils omväg för att lyckas smita från en poliskontroll på autostradan.
Mygginvasion -Jessica får vätskefyllda kometer och planeter på hela kroppen.
Jessica cyklar ner i en brunn.
Vi är grisar och folk kollar på oss med avsky. En tant blundar,  skakar på huvudet och håller för näsan när hon går förbi oss. Hunden Eva är  den enda som tycker att vi luktar gott.
Vi har träffat maskernas mästare, han fick svettas lite (obs han är falsk).

Vi får återkomma med mer specifik info senare. Nu är det förmiddag och dags för oss att lämna Nice. De som jobbar på tågstationen låtsas bara hjälpa oss, men de vägrar boka biljetter åt oss när vi har cyklar. Vi vet fortfarande inte hur vi ska komma hem. Men vi har det bra!

Ond, bråd död! eller "jag trodde jag skulle dö!"

Hej hej!
Ja som ni har väntat och längtat efter att få läsa om våra strapatser och bravader på cykelsadlarna! Denna gång är det jag (Marina), Jonatan och Jessica som ska göra våra rumpor ömma och få låren att svida! Vi tackar Johan som låter oss ta utrymme på hans blogg medan han är hemma och göttar sig.

Så, var är vi nu då egentligen? Vi börjar från början: en sen tisdagkväll landade vi i Zürich. Medan vi skruvade ihop våra cyklar så vann Tyskland över Brasilien i herrarnas semifinal i fotbollsvm med 7-1.
Passande nog hade vi samma dag fått tag på en tysk via websidan warm showers som lovat oss boende över natten. -Då är han iaf på gott humör trots att vi kommer fram så sent, tänkte vi och susade fram på cyklarna genom den schweiziska natten.
Tysken var mycket riktigt glad och vi blev varmt välkomnade in i den gigantiska lyxlägenheten av honom och hans fru. En lägenhet som på natten även visade sig vara bebodd av ett hundratusental små skalbaggar. Skalbaggar som tyckte det var mysigt att gosa in sig i de nya gästernas sängar och tandborstar.
Efter skräcknatten med skalbaggarna tog vi oss tillslut upp på cykelsadlarna. Blev välkomnade av konstant regn och 10-gradig kyla. En dödsfamilj hade ockuperat det enda varma och torra utrymme som fanns när vi väl kom fram till campingen.
Nästa dag samma sak. Dödsfamilj, regn, kyla, elände. Lägg därtill att inga cykeldatorer funkade (bara Jonatans ibland, om han blåste på den som ett gammalt Nintendo) och inte växlarna heller. Vi kastas mellan dödslängtan och dödsångest.

När våra extremiteter är så bortdomnade att vi grinar och vi går in på en sportaffär och köper de dyraste kläderna vi ägt i ren desperation bara för att kunna klä på oss något torrt, ser vi plötsligt det sjukaste vi sett i hela våra liv: ett gäng stenhårda ungar som helt obrytt cyklar barfota i sandaler på fullastade cyklar och igenimmade glasögon. Då insåg vi att en resa a'la Göran Kropp, som enbart handlar om pur överlevnad, inte är något för oss, så hårda är inte vi.
Vi vill hellre ha en Stefforesa, på vår semester vill vi njuta! Vi åker alltså till tågstationen och hoppar på nästa tåg till Domodossola i Italien!    
LYCKA! Så fort vi kommit in i Italien skiner solen och vi känner glädjen sprida sig i kroppen i takt med att kroppstemperaturen stiger från de noll grader den schweiziska kylan sänkt den till!

Så här är vi alltså nu. I Italien. Där barnen ser ut som vuxna och vuxna (män) tror att tjejer inte kan cykla.
Vi är i Milano som vi, efter att cirkulerat runt utanför och efter det också i staden i flera timmar (vi har ju inga italienkartor iom spontaniteten, så magkänslan var vår vägvisare) och nästan -obs  n ä s t a n  blivit osams, nu har kommit oss tillrätta i med pizza, tiramisu och fanastiskt gott kaffe!

Nu ska vi kolla på väderleksrapporten och se vart det är bra väder. Dit åker vi!


Hej sålänge!
Puss och kram
M, J, J