Eskilstuna kuriren hörde av sig och önskade ett reportage, och så blev det. Kul med lite uppmärksamhet tänkte jag sen slog det mig att nu har pressen på att vi ska klara utmaningen ökat med ungefär sexhundra procent. Vilket kan kännas lite onödigt så därför vill jag ändå proklamera att vi genomför vår resa för vår egen skull och inte för att bevisa något för någon annan. Då var det sagt.Låt mig förklara hur det här känns. Jag har aldrig hoppat bungyjump, men jag kan föreställa mig hur det känns sekunden mellan att man tar steget från att hoppa till att hoppa. Ta den sekunden och sträck ut den på ett par dygn så att den blir riktigt lövtunn och där någonstans är vi. Inte direkt nervositet längre utan snarare ett stänk åt oro, men ändå inte för den är blandad med spänning och förväntan. Rätt ok ändå :)
I torsdags så packade vi våra cyklar. det gick bra, jag fick ett kilos övervikt så det blir att skicka sadeln i det andra bagaget. Hittade även som tur var ett par hockeytrunkar att lägga alla lösa cykelväskor i eftersom att man bara får ha en väska utöver cykelkartongen och handbagaget. Sen återstår bara frågan: kommer allt fram? Jag erinrar mig förra gången jag flög med British Airways, vi stressade som djur till flygplatsen i köpenhamn för att hinna med planet. Sen visade det sig att det var ordentligt försenat så vi fick kuta genom flygplatsen i London för att byta plan, vi hann precis men väskorna kom en vecka senare. Det gjorde inget då men den här gången är det ju bra om sakerna kommer fram i tid annars blir det träääligt! Om de nu kommer fram vill säga:)Vill passa på att rikta ett stort tack till våra vänner Danne och Nisse för svaren på alla frågor, och även önska dem lycka till på deras resa på cykel genom Europa i sommar. Ni är grymma!
Vi åker Söndag natt!!!
Johan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar