Kändes sjukt bra att ägna en dag som denna till fysisk exercis i det fria. For iväg till Ärla på Scott'en i morse efter en utsökt natts sömn. Där hakade bror på iklädd sin splitt nya hjälm. Apropå hjälm så bör det nämnas att det bitvis var okynnets halt där skuggan från träden vid sidan av vägen hade fryst ner den nyss smälta snön, i dess dagliga rytm. Men ärligt talat så var det ingen av som vurpade även om det var på håret ett par gånger. Vi valde att dra oss mot Ånhammar men ändrade beslutet vid Högstenskorset på grund av att de små vägarna visade sig vara isigare än väntat. Styrde kosan norrut till Strängnäs istället på en snustorr väg i medvind. Tog en välbehövlig matbit i Strängnäs på en bänk i snön. Just det utomhus, sen blev det kallt i och med solens sjunkade ställning. Folk kan ha tyckt att det såg konstigt ut när bror värmde sina händer i mina armhålor efter vägen mot Härad. En annan sak som var konstigt eller snarare ....psykadelsikt var de två löpare som vi körde förbi i Härad. Som strax innan Kjula hann ifatt oss när vi tog en kort kisspaus. Snacka om elitlöpare i Rune Larssonsk anda. Sen delade vi på oss i Kjula och tog oss hem allenast. Nio träningsmil rikare. Yiihaa
Johan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Efter att vi hade delat på oss och solen gått ner så blev det plötsligt löjligt kallt igen . Dock inte i händerna den här gången utan i fossingarna. Skogen blev som ett kylskåp. Kan helt ärligt säga att jag hade noll känsel i vänsterfoten när jag var framme. Men det gör inte så mycket. Att frysa om händerna gör verkligen ont, fötterna domnar bara bort efter ett tag, ingen direkt smärta.
SvaraRaderaDå fick jag det sagt.