Nej gott folk, det var INTE varulven som ylade i skogarna väster om Eskilstuna kvällen den tjugofjärde mars, även om man kunde tro det. Kan varken bekräfta eller dementera varulvens existens i nuläget. Dock kände jag mig som en när snön blev allt djupare, batteriet till belysningen började bli svagt och när jag till slut insåg att det går att åka vilse även i Kronskogen. Blev ett och annat avgrundsvrål kan jag säga, gäller att ligga på när känslan sitter i. Släpade på cykeln ett tag där inne tills jag kom fram till ett stall som kändes bekant. Blev inte många mil den här kvällen men det viktiga är att man ger sig ut ändå. Börjar kännas ganska bra fysiskt sett även om det saknas 85 träningsmil.
Har äntligen fått ihop långfärdscykeln nu, det blev till sist en Brooks sadel B17 som förhoppningsvis blir skonsam mot röven under resans gång. Samma sort som många långfärdscyklister menar vara den bästa sadeln att cykla långt på. Mikael.S använde bland annat den sadeln så då borde det väl gå bra.
Badaiyee
Johan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar