The lovely bones

Söndagens runda gick till Stjärnhov via Ånhammar. Det var soligt och vad kan man säga, sörmlands natur är oerhört vacker. Egentligen så skulle vi lika gärna kunna stanna hemma och cykla omkring här hemma:) Fick sjukt ont i halsen på hemvägen, något som inte kändes speciellt angenämt när det var sisådär tre mil hem. Men det blev nio mil totalt och vi har fått in en aldrig tidigare upplevd lunk, som kan beskrivs som mer eller mindre en långpromenad. Inte längdmässigt men själva känslan att efter tio mil känna sig ganska oberörd av den fysiska aktiviteten. Helt underbar känsla som jag borde ha hittat för tio år sen. Men jag ligger ju lite efter i utvecklingen rent allmänt så..

Askmolnet. .. börjar faktiskt oroa mig litet. Vore ju ganska trist om vi inte kunde göra verklighet av våra planer på grund av ett moln. På ett annat plan så kan tycka att det är ganska häftigt när naturen säger ifrån. Jag känner hur den dumma lilla människan som bara härjar och förstör planeten får sitt värdiga straff. Så jag bugar ödmjukt inför problematiken. Har börjat skissa på en B-plan som utgår från Eskilstuna och där vi i sånt fall cyklar söderut via östeuropa mot turkiet och kanske in på Afrikanska kontinenten. Om inte en B-plan i alla fall ett riktigt häftigt potentiellt framtidsprojekt!

Det är mindre än månaden kvar, vi har cyklat ihop 60 träningsmil. Börjar kännas riktigt bra, och sjukt spännande inför kommande livsutsikter. Känns lika bra som när jag och min gode vän Nils planerade och tränade inför Kilimanjaro-bestigningen för fem år sedan. Hoppas det här slutar lika bra som det äventyret.

Signing out Johan.