Antligen kan vi nu dunka oss i ryggen efter att ha natt ett stort delmal. Pueblo i Colorado. Ingen kan nu ta ifran oss att vi har cyklat hela Western Express. For er som inte vet sa ar det en speciell cykelrutt som gar genom de torraste och bergigaste staterna i USA. Efter detta sa fortsatter vi pa Transamerican Trail. Men forst ska vi vila vara knan efter att ha cyklat pa ganska mycket sen Cedar City i Utah. Hela Utah var valdigt varmt och torrt och vi drack som regel mer an sex liter vatska om dagen. Det var mycket upp och ner, saledes ocksa i Colorado. Vi har trampat upp for ett par riktigt hoga berg senast igar var vi uppe pa 3447 moh. Berg i all ara, det ar nagot man kan vanja sig med....motvinden! Den har demoniska motvinden har hemsokt oss genom hela Colorado och mestadelen av Utah med undantag for en dag i Escalante. I forrgar cyklade vi 13 mil i full "thunderstorm" motvind....applader. Tack, tack sa mycket. Jag trodde inte heller att det var genomforbart. Forstar fortfarande inte hur vi gjorde. Vi snackar grenar och saker i luften. Nu har vi som sagt korsat de varsta bergen och nu vantar ett platt Kansas och lat vid Guuuuuuud det vara vindar i ratt riktning. Vi har efter ett misslyckat forsok att hitta ett Best Western hotell, nu tagit in pa ett lite billigare men anda ganska trevligt motell. Precis som i filmer sa parkerar man en meter fran dorren. Vi har fyllt vara magar med japansk mat och tackt vara knan med tiger balsam sen dunkar vi vara ryggar en extra gang. Detta ar livet:)
Vi har tack vare tidningar och roster hort om ett stort gang forna soldater med krigsskador som cyklar samma vag som oss, de ligger tre dagar efter nu och kommer nog att komma ifatt oss nagonstans i Kansas. Det vore riktig kul med lite sallskap sen Ashton och Jesse lamnade oss i Cedar city for att ta bussen till dar vi ar nu i Pueblo. Lite lamt men de hade en annan deadline.
Maste dra upp en anekdot om en gang i Utah vid en sjo som heter Lake Panguitch for en vecka sen lite drygt. Det borjade smattra i utrustningen. Nagot i luften. Helt plotsligt svart i luften. Helt slut i benen men det var bara att trampa pa och inte andas. En mutantmyggattack utan dess like. Myggor stora som .. sa har (haller handerna tre decimeter fran varandra i luften). Numen seriost skitstora myggor som fullkomligt tackte lufthalen i hjalmen och fick faste overallt i kladerna. Kautokeino sommaren 2009, Elias du var dar. Du vet hur det var. Tankt dig det fast fem ganger varre. Helt sjuuukt. Vi trampade pa nagra kilometer sen gick det over och precis da far philip punka. Hade han fatt punkan mitt bland myggen sa hade hela hans blodarsenal varit utspridd i tusentals amerikanska myggors magar just nu. Lite tur i oturen kan man saga.
Punkastallningen star 5-3 till Philip.
Seeya. Johan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gött mos! Det är alltså möjligt att hitta värre ställen med mygg. Imponerande. 3 dm säger du (det var väll mellan ögonen) då borde det ju gå att äta dom.. Lev väl o god tripp, följer bloggen och önskar att man var med (eller ja när det är klart iaf.. :D )
SvaraRaderaFlera små små delmål blir till ett större, som i sin tur leder fram till målet. Grattis och applåder med stora ovationer, ni är fantastiska, hur orkar ni.
SvaraRaderaNi måste väl ligga före tidplanen, så ta en extra dag och invänta västanvinden.
Träffa hemtjänst personalen idag som hälsar till dej Philip, dom saknar dej.
Farfar och Farmor hälsar också så mycket,det är bra med dom trots omständigheterna.
En ny morgonrutin " Att starta datorn och se om ni har skrivit nåt" har infunnit sig här hemma. Alltid lika roligt varje gång ni skriver.
Pappa
Låter som att ni har det riktigt bra. Njut nu av det platta landskapet och de raka vägarna.
SvaraRaderaNi borde veta vid det här laget att ALLT är STOOORT i USA. Maten, bilarna och myggen.
Jag sa vid ett tillfälle åt dem att de alltid ska vara störst och värst, därför har de även mycket högre temperatur än vad vi har, F i stället för C.
Christer
Hej, hej syssling(ar). Johan du är nog den coolaste släkting jag har! Vilka äventyr du ger dig ut på. Jag hejjar på er härifrån Vällingby! /Elin
SvaraRaderaAh... visst är det charmigt med motellen! Efter att ha bott i Kansas så kan jag bara hålla tummarna för er att vindarna går åt rätt håll, för om det är något Kansas har ute på landsbygden (förutom åker då) så är det vind. Det är tack och lov rätt så platt (åtminstone den västra delen... platt och dött).
SvaraRaderaJag funderar på att återvända till USA på cykel och har bara en fråga kring hur det gick att bestiga the Rockies – ett helvete eller genomförbart?
Lycka till! :)
Jonas (jonas.ekblom@folkaab.se)
Hu vad otäckt det där med myggen, skulle bli galen om jag fastnat i ett sånt moln! Är man sugen på äventyr så har ni iaf valt rätt sak att göra låter det som:) Och cykling i ALLA väder;D Idag var det riktigt kvalmvarmt så att jag nästan blev sugen på att bada, har ni kunnat göra det än? Eller äntligen nått fram till den efterlängtade duschen?
SvaraRaderaKramar Helena:)
Jag vill bara falla in i ledet och uppmuntra er och beundra det ni gör. Det är verkligen imponerande!
SvaraRaderaHur står ni till enligt tidsplanen fö? På hur lång tid tror ni att ni grejjar det? Ser att ni har kommit riktigt långt nu!
Lycka till vidare! Jag följer er på virtuellt vis!
/Jonatan
Jätte kul att läsa om er inspirerande roadtrip. Jag följer den med spänning :)
SvaraRaderaGod bless
/Anders
Nu måste det gå bra att cykla om ni inte har tid att stanna och blogga! Vi tänker på er här hemma och väntar med spänning på att höra om era senaste äventyr. Solen skiner för fullt här och det är ljust hela tiden. Imorgon fredag är det midsommar och dags att lära rabson små grodorna:-)
SvaraRaderaKRAM Helena.