Kansas - Dust In The Wind

Eller kanske 'dust in the headwind' eller rent av 'dust in the f*#^ing wind'. Naval.
Till att borja med ber vi om ursakt for att vi inte har skrivit pa bloggen pa lange. Vi befinner oss i Pittsburg I Kansas, precis pa gransen till Missouri. Vi har valt att placera en valbehovlig vilodag har. Sitter pa ett bibliotek och blippar just nu.
Veckan som har gatt har varit mycket ambivalent. Vi for fran Pueblo i Colorado och hade en helt underbar medvind i ett plattare landdskap an havet. Bara akrar akrar och bokstavligen kurvlost. Avverkade hela 50 mil pa tre dagar dar i borjan, sen vande vinden och vi hade nagra dagar med fruktansvart tuff motvind. Vinden har varit ett stort problem men vi har upptackt fler saker som gor saker och ting problemfyllt. Hettan, med luftfuktigheter pa nastan 100% och dagar med 100 fahrenheitgrader (vet inte vad det blir i celsius). Det paminner om Tanzania bara det att det ar inte kallt pa natten har som det ar dar. Vi har legat och mest vantat ut natterna da det ar for varmt for att sova. Hade det inte varit for myggen sa hade vi sovit utan talt. Campingplatserna ar fa och det ar svart att hitta bra platser att sova pa. Vi har spontansovit en del pa motel den senaste tiden aven om det svider i planboken litegrann.
Det bra ar att manniskorna i Kansas har varit de absolut trevligaste av de stater vi har varit i. De flesta hejar och ar glada och i forrgar sa fick vi sova i ett forsamlingshem med AC och vi fick ta vad vi ville i kylskapen. Lite senare kom ett par andra killar (Kieth & Steve) som cyklade bort fran oljebaltet i Louisiana som underholl oss val. Ena killen jobbade pa cykelaffar och bada var vegetariener. Snacka om sammantraffande, vi hade mycket kul att prata om. Det ar manga langfardscyklister som passerar oss nu, vi har stott pa 40-50 stycken och det ar alltid kul att dela erfarenheter.
En sak som slar mig ofta ar hur trasigt USA ar, for manga gangar har vi cyklat igenom spokstader dar allt bara forfaller och vaxer igen. Man ser massor med affarer som star tomma och de enda som bor kvar ar gamlingar. De unga aker val till storstader och forsoker fa jobb antar jag. En annan sak som jag tanker pa hela tiden ar hur mycket bil amerika aker. Ar det mer an fem meter att ga da tar man bilen, finns inga cykelbanor eller gedigna trottoarer. Alla affarer har drive in och allt ar anpassat for bil. Gar man runt i en stad sa ser man kanske ett par andra manniskor som gar eller cyklar, fyllon och uteliggare. Heeeeeeeellt otroligt. Jag ogillade bilar nar jag lamnade Sverige. Nu hatar jag bilismen mer an nagot annat. Fraga Philip:)

Nu har vi iaf cyklat 380 mil och vi har snittat varje dag drygt 100km. Vi har blivit lite battre pa att ata. Tro inte att vi kommer hem som muskelberg nu, utan snarare som Robinson-Jerker. Jag blev utskrattad pa en liten lunchresaurang i Colorado nar jag sa att jag inte at kott. Gor fortfarande inte det och hoppas slippa det. Skitasvart att hitta mat som inte innehaller kott . Men det har gatt hittills. Nar vi cyklar sa ar det bara att diciplinera sig och det basta ar att hitta nagon trallvanlig lat som man kan nynna pa och gnissla tander till under dagen. Sen nar man har nynnat den ett par hundra ganger da flikar det in nagon annan lat som man fortsatter pa. Kan vara allt mojligt men det blir automatiskt nagot med svenskt ursprung.
Senaste dagarna har det varit Kleerup - with every heartbeat, Kent - Columbus och The Knife - Rock classics for att namna nagra.

Nu ser vi fram emot ett bergigt och varmt Missouri och hoppas pa moln och medvind:)

Kram. Johan. & Bror