Ashland, bashland, SMASHLAND!!

Som ett stycke ur en dagbok. Torsdag 18/7:
Sov på camping i whiskey springs inatt. Igårkväll lärde vi oss hur man gör "s'mores" (grillade marshmallows som läggs mellan två kex a'la digestive + några rutor med choklad mellan) av campingvärdarna, som bjöd in oss till deras camp fire. Ett supersnällt äldre par, Russ och Nellie. Men det bästa var ändå att de hade två hundar vi klappade hela kvällen! + att vi såg kollibris! Riktigt små kollibris, så små att vi trodde de var insekter först!

Idag cyklade vi bergspass. Det gick ovanligt bra att gneta sig upp för backarna idag. Fick ett flow. Sen kommer belöningen; en nedförsbacke på tre mil!

Bästa idag var när ett rådjur med kid hoppade över vägen. Jobbigaste var att åka runt i ett stekhett Ashland och leta boende. Nu har vi iaf hittat ett fint, med inslagen toalett och hårfön. Hoppas det är lika skönt att sova i som det ser ut. (för övrigt hade jag min enda natt då tälttemperaturen är perfekt, i förrgår natt. Det som Johan säger bara händer en gång. -Förbrukat alltså!)

Imorgon ska vi ha en vilodag och INTE tänka på nästa etapp; 13 mil, bergspass med smaskig backe, motorvägscykling.

Peace och puss/ Marina


Johan
Emellanåt så gnuggar jag mig försiktigt i ögonen för att säkerställa att skönheten i landskapen inte är en synvilla, men sällan är så fallet.
Ibland är raksträckorna längre än vad sinnet kan tänka och då hoppas vi på god vind och jämn asfalt. Men oftast så slingrar vi oss upp på smala kurviga bergsvägar. Man vill komma fram men samtidigt vill man aldrig att det ska ta slut. Vi stannar på "nästa scenic" när kroppen skriker efter energi. Jag plockar fram något som en gång var en limpa långt ner i packningen, men som har genomgått en metamorfos och komprimerats till en fjärdedel av sin ursprungliga volym och återigen påminner om deg. Med ett rekorderligt lager med jordnötssmör så är det en delikatess längs vägkanten. Har man tur så har man en slurlp PeaceTea med sig också. Lunch brukar bestå ev burrito eller wraps. Vi skådade en molntuss för någon vecka sedan också:-) Men det blir nog inget mer av det nu när vi trampar in i Kalifornien "the sunny state" imorgon. Men idag så tar vi det piano och äter onyttigt i Ashland, en hippiestad där batikkläder säljer bättre än donken. Vi har cyklat 110 mil och jag letar vidare efter Cartmans favoritgodis Cheesy Poofs, lyssnar på Tyler the creator uppför, Vivaldi nerför och läser Salman Rushdie när det finns tid (har läst tre meningar).

Over and out /Johan.


Då var det min uppgift denna vecka att knyta ihop säcken.
Denna vecka, likt alla cykelveckor, har vi fått både så och skörda. Men kanske trotsallt mest fått skörda! Jag syftar till att vi förra veckan tog oss an en uppförsbacke på 6,5 mil, medan vi denna vecka istället fick smaka på frukten och rulla i nedförsbacke i 6 mil. Jag kan lova att kinderna smattrade likt en gammal puttersmälla! Jag har dock ännu inte lyckats slå mitt cykelhastighetsrekord från Prästhyttebacken i Hedemora ännu. Detta pga att nedförsbackarna här ofta är väldigt kurviga.
När vi ändå talar om backar så måste jag passa på att nämna att vi nu har besökt Nationalpark nummer två på denna tripp. "Crater Lake" hette den och innebar ett pass upp på ca: 2300 möh. Det är en gammal vulkan som kollapsade för ca: 7000 år sedan och bildade en mäktig sjö utan utlopp.

Avslutningsvis tänkte jag också passa nämna att vi nu äntligen fått beskåda: The American Pride "The Bald Eagle". En av USAs mest kända frihetssymboler! Nu känns resan redan fullbordad! :-)
Skämt åsido så var det en ståtlig syn! Nästa vecka ses vi i Californien!

Ps: Jag har fö fått min andra punktering nu, denna gång inne på motellrummet i Ashland. Därmed står det 2-0-0 i punkligan :Ds

/Jonatan