Timmerpelargon.

En vecka i samma cykelbralla och en massa sol och härliga människor senare har vi nu slagit läger i ett litet mysigt hotell i Truckee California en energikaka bort från Lake Tahoe. Fullkomligt sprängt upp alla kläder och tält på tork över rummet med cyklarna i en inkonsekvent hög i mitten. Gatufest även i denna stad (till vår ära!?). Trevligt tycker vi, trevligt är också att vi har haft sällskap med en tysk cyklist den senaste veckan som förnöjer tillvaron ytterligare ett snäpp. Vi har tillsammans krigat oss fram längs den fruktansvärda väg 89, som (föräldrar hoppa över detta stycke;)) har skördat ett par cyklisters liv de senaste veckorna. Inga väggrenar på många ställen, skymd sikt och ett konstant flöde av monstruös timmerbilstrafik.
Men vi gottar oss i våra inköpta backspeglar och hoppar åt sidan när de kör för nära. Mitt i allt så har vi hängt med vandrare, badat i bergssjöar, ätit pizzadeg, svultit, matat hundar med chips från balkong, ramlat, svurit åt värmen, frusit ihjäl, skrattat ihjäl, haft gratis helpension med ett cykelgäng på 50 tanter och gubbar, strypt en hund, samlat på klistermärken, gjort snöänglar, cyklat i en säng, skällt ut ett tåg, stigit upp i svinottan och cyklat över ett bergspass med oändlig utsikt i total harmoni, inte kommit till Reno, blivt godisberoende och allmänt härjat. /Apan


Hej!
Här kommer en liten lista över saker som jag lärt mig under tiden här i Amerika:
Ingen har en aning om vad man menar om man inte uttalar Seattle "siädl".
Det finns gräshoppor som låter exakt som fallande stenar, som håller till vid klippväggar där det finns risk för fallande stenar.
Tågen har många vagnar. MINST hundra vagnar. Och tutar JÄMT! Svinhögt! Särskilt på nätterna när de åker förbi campingar, hotell eller andra ställen där människor sover.
Man kan vara trött i benen jämt och varje dag.
Man kan cykla många fler mil, mycket längre och värre backar än man tror, även om man är trött i benen.
Att äta jordnötssmör.
Jag har en maxgräns i brunhet, den är nu nådd och huden börjar ramla av.
Cyklar man nästan fjorton mil i 45 graders hetta genom landskap utan en enda skugga, som närmast liknar en öken, ramlar med cykeln, har bara vatten som smakar apa och är lika varmt som luften, cyklar två bergspass, knäna värker, man är hungrig, blir hembjuden till en nyazeeländare på middag och boende, men lyckas inte hitta dit, ja då kan det hända att det rinner över och att man bli så arg så man skriker på sina medcyklister!
Är det tillräckligt varmt i luften får man blåsor på huden.

Några saker jag fortfarande inte förstår:
Varför tågen måste tuta h e l a t i d e n, även när de är mitt i stan med bommar vid järnvägsövergångarna.
Hur det kan ligga så många däckslamsor längs vägarna. Vem städar upp dem? Vad händer med skräpet om det inte är någon som städar?
Vad den lilla ställningen som alltid finns på motellrummen är för något. (se bild)
Hejdå! / Marina


Ja då var det min tur att avsluta inlägget igen. Vilket ger mig fritt spelutrymme. :-)

De senaste sex dagarna, sedan förra vilodagen, har vi snittat drygt 10 mil och nu tagit oss 171 mil totalt. Vi har tagit oss igenom "Lassen Volcanic Nationalpark", där fick vi skåda kokande "mud holes" som luktade prutt. Något som fö ringar i vilket skick våra magar befinner oss i, då vår kost till 70% består av bönor på burk. De senaste burkarna som vi köpte på en skräckaffär på vichan hade dessutom gått ut i datum i november 2011! (upptäckte vi till vår fasa först efteråt)

Denna vecka har vi huvudsakligen cyklat i Californien. Människorna är lika trevliga men cykelvänligheten sämre. Ett exempel på det är att på vägskyltarna som statuerar "Share the road", (med cyklister) har cyklisten varit överklottrad med hjulspår på flera skyltar! Hotfullt.

Vi har haft temperaturer på 45 grader celcius plus dubbla bergspass om dagarna. Men trots detta, har Johan återigen tvingats dra på sig sina insvettade cykelkalsonger över huvudet om nätterna. (med blöjan INÅT, föreställ er Musse Pigg med uppsprättade öron!) :-D Detta pga att somliga nätter varit kalla då vi campat på drygt 2000 möh.

Imorgon ska vi ta oss söder längs med "Lake Tahoe" och därefter cykla in i Nevada en sväng. Då får vi vår fjärde delstat i ryggsäcken.


Tills vi hörs igen,
Lev väl!
/Jonatan