Pojkar vill, killar kan!

God morgon Sverige.

Annu en delstat ar till ando och vi har till slut natt Illinois, Carbondale narmare bestammt. En stad med mycket bilar och vagar. Det finns inga manniskor har, det finns bara bilar, manniskorna aker bara bil bil bil bilb ilb ilbilbiblib. Jag har fullstandigt trottnat pa amerikanens bilakande och fullstandig brist pa respekt mot cyklister och fotgangare. Det finns inte ens trottoarer inne i stan, for dom behovs inte. Ingen anvander dom ju anda. Istallet far man ga genom parkeringar och plantage for att komma dit man ska. Igar nar vi skulle till Walmart tvars over gatan tog det typ en kvart. Jag borjar hysa mer och mer agg mot det har landet. Ja, jag ar lite sur nu men jag ska fran och med nu forbli positiv.

Lat se.

Vi har tagit oss genom Missouri den har veckan, klimatet har varit helt okej, som i sverige. Det gar att sova i talt pa natten vill saga. Vi visste att det skulle bli bergigt och mycket kullar har och redan forsta dagen fick vi svar pa tal, Vilken bergochdal-bana! upp och ner, upp och ner konstant. Lagom svettiga efter forsta dagen kom vi fram till ett litet samhalle vi namn Everton, vi visste att det skulle finnas nagon slags boende dar man kunde fa talta utanfor. Val framme en bra bit in i skogen lag ett palats, vi tankte "Wow, dyyyyrt" och fragade om vi bara kunde slanga upp taltet utanfor istallet. Gubben som hade hand om stallet rynkade pa nasan och ville anda att vi skulle ta oss en titt innanfor vaggarna innan vi bestamde oss. Sagt och gjort, Det var en jaktstuga i varldsklass storre an huset hemma, dar fanns mobelgrupp i skinn, kabelteve, fri tillgang till kylskap och kok. bekvama sangar, grill, allt gott man kan tanka sig. En riktig lyxsvit som skulle kostat skjortan om vi inte hade vart cyklister. Men vi betalade endast 20 dollar skallen, helt sjukt. Generost! Sa vi tillbringade kvallen i lyx och levde livet. Harligt, ibland ar det fordelaktigt att vara cyklist! Dagen efter taltade vi i en nationalpark bredvid en flod, klart vatten, grundt, och valdigt varmt. Det var extremt vackert och vi madde prima.

Annat denna vecka ar att vi har stott pa en del hundar, Hundarna ar vanligtvis inte fastkopplade har. Utan direkt dom far syn pa ett par cyklisten sa borjar dom genast kuta mot en och skalla.
En byracka borjade bita i mina vaskor, da lackade jag ur och sparka till han i farten, Sa ska dom tas! Vilddjur, vaga bara rora mina vaskor! Och vad vi hort sa ska det krylla av losa hundar i Kentucky, manga cyklister vi mott som kommit fran motsatt hall har kopt vattenpistoler, visselpipor och till och med pepparsprej for att skydda sig mot hundarna. En kille hade haft tio stycken runt sig pa samma gang medans han cyklade. Galet, vi far se hur det blir.

Sa nu har vi Kentucky och Virginia kvar, Inte langt! Man tanker bara mer och mer pa malet, om tre veckor ar vi dar men det kanns som en hel evighet kvar. Man far ta en dag i taget och halla ut. For man borjar trottna pa det har nu, visst det ar fint har och vi mar bra men man vill bara bort ifran det. Det ar svart att leva i nuet nar man har ett utstakat mal. Nar man ar pa resande fot blir det latt att man borjar langta bort, For det finns inget att halla fast vid, inget sakerhet, inget stabilt. Bara den dar cykeln som man maste ha i ogonvran 24h om dygnet.

Men nu har vi kommit sahar langt och det ar klart vi fixar resten ocksa! Det marks pa mina cylbyxor som vid det har laget ar rejalt slitna, pa sina stallen ar det endast ett lovtunnt lager tyg som haller ihop byxorna. Sa jag har faktiskt lagat dom tva ganger den har veckan, med nal och trad. Egenskaper jag larde in for tio ar sedan men som jag inte har behovt anvanda forrens nu. Ibalnd tar det tid innan man far anvandning av sina kunskaper. Fascinerande.

Och Tack alla for gratulationerna! Det varmer, vi bodde pa motell och at asiatisk buffe, vi tog det ratt lungt den dagen, vi korde bara nio mil ;)

Ha det bast!
/Phil och John