Virginia

Vi ar i Virginia! och har kommit till den tidpunkt da man sa sakteligen kan borja njuta av cyklandet, namligen slutetappen. Det ar bara 50 mil kvar, smaka pa det, 50 mil kvar. Det ar ju precis runt hornet! Om fem cykeldagar kommer vi alltsa att ha natt malet vilket kommer att vara staden Charlottesville en bit utanfor Washinton DC, anledningen till att vi undviker att cykla hela vagen in i hufvudstaden beror pa att det skulle innebara tva dagar vannsinnescykling pa enorma vagar liknande dom svenska motorvagarna, dvs leva under konstant dodshot. Helst inte alltsa. Vi motte en kille pa ett bed & breakfast nyligen som hade cyklat dar och han avradde oss fran att gora det sa da vart det bestammt.

Den har veckan har vi spenderat i bergen, namligen Appalacherna. Som enligt kartorna och cyklister vi har mott har menat ska vara tuffare an sjalvaste klippiga bergen. Och ahh sa ratt dom hade, Bergen i Colorado var rena rama barnleken med backarna har, det ar betydligt brantare har, som att forsoka cykla upp for en skidbacke. Det ar fysiskt omojligt att inte behova kliva av cykeln och ga upp for vissa backar. Sarskillt svart ar det nar man som jag blev attackerad av tva stora galna rabieshundar haromdan. Dom hogg efter styret och sprang framfor cykeln en bra bit tills en av dom snubblade och jag rakade kora over dess bakfotter. Ja, jag korde bakstavligen over hunden i farten. Det kandes fint pa nagot satt att fa hamnas nar hundarna hade rivit sonder hogerbenet sa det tom blodde. Jag ar ingen djurplagare men rabieshundar har jag fatt nog av vid det har laget. Hundarna brukar sallan attackera, dom brukar mest bara skalla och springa efter en bit tills dom trottnar, detta var tydligen ett undantag. Men nu ar det slut med det, for nu befinner vi oss i underbara Virginia dar hundarna ar kopplade, uppforsbackarna borjar avta och medvinden trycker oss framat.

En annan sak som hande i veckan var nar vi stotte pa jordens laskigste manniska pa ett hostel vi hade "planerat" att sova pa. Vi hade just anlant till den lilla staden Damascus (ja, alla stader i usa har konstiga namn) for att kopa cykeldelar och slappa pa ett hostel vi hade hort skulle vara billigt och bra. Val framme mots vi av ett stort hus som mest liknar ett spokhus, stort och kallt. Inte undra pa att det var billigt. Dar inne sitter en kille i typ johans alder i morkret och kakar nudlar. Han ska tydligen vara bergsvandrare och borjar genast att stalla en massa obehagliga fragor och skamtar om att alla vegetarianer borde do. Han betedde sig sa osvenskt som det bara gick. Laskigast av allt var nar han fragade om vi ville ha massage for det skulle fa HONOM att slappna av. NEJ TACK. Han var sjuk i huvudet helt enkelt. Vi sa att vi skulle dra till cykelaffaren men forsokte istallet desperat hitta ett nytt boende, det fanns inga motell men lite langre upp pa gatan fanns ett mini-b&b dar det fanns ett par nybaddade sangar. Gud sa skont! Jag hade inte sovit en blund med vetskapen om att den andra killen befann sig i samma hus. Speciellt inte eftersom det askade och blixtrade hela natten. Den tackar vi skaparen for helt enkelt ;)

Nu borjar datatiden pa biblioteket ta slut.
Ha det bast!

Whey!
/Philip